Personer med Asperger Syndrom och deras upplevelser kring arbete : People with Asperger Syndrome and their experience of work

Sammanfattning: Sammanfattning: Syftet med denna kvalitativa studie var att beskriva hur personer med AS upplever det är att ha ett arbete respektive gå på dagverksamhet/sysselsättning, samt fånga deras upplevelser angående erhållna stödinsatser från samhället. Samhällets stödinsatser handlar om att få och behålla ett arbete. Med samhället avses t.ex. personer i allmänhet, arbetsterapeut, arbetsförmedling, försäkringskassan och socialarbetare. En kvalitativ metod med intervjuer användes i denna studie. Intervjuer genomfördes med fyra personer med Asperger Syndrom som var anställda på ett företag som anställer personer med detta funktionshinder. Frågeområdena var arbete, dagverksamhet/sysselsättning och samhälle. En kvalitativ innehållsanalys användes i analysarbetet. Resultatet redovisades i fem huvudkategorier som belyser olika upplevelser som de intervjuade delgivit: 1. Arbetets betydelsefulla funktion för personer med Asperger Syndrom, 2. Betydelsen av arbetets utformning för personer med Asperger Syndrom, 3. Personer med Asperger Syndrom - en resurs på arbetsplatsen, 4. Betydelsen av dagverksamhetens/sysselsättningens utformning för personer med Asperger Syndrom, 5. Upplevelser av kunskaper om Asperger syndrom och stödinsatser från samhället De intervjuade beskrev sina upplevelser om vad som gjorde ett arbete betydelsefullt, vad det skulle innehålla och hur det borde vara utformat. Ett arbete betydde mer än att få en lön. Det hade dessutom en social och aktiverande funktion, samt att de fick känna att de bidrog och var delaktiga i samhället. Vikten av ett individanpassat arbete togs upp. Det framkom även att det var viktigt att det fanns tillgång till stöd på arbetsplatsen. Det skulle också finnas förståelse och kunskap om diagnosen. De intervjuade upplevde brister i dagverksamheten/ sysselsättningen p.g.a. att det var dålig individanpassning. Det framgick hur aktiviteterna borde vara för att upplevas stimulerande. Samhällets stödinsatser beskrevs ofta som missriktade och att det saknades kunskaper om diagnosen. Det gavs förslag på meningsfulla insatser, bl.a. att få en mer personlig kontakt som hjälper dem i sökandet efter arbete.